Hur kommer det sej att jag aldrig minns mina födelsedagar? Hum. Nä jag gör ju inte riktigt det.
Men kan kanske vara när det var min 5-årsdag. Vår gamle vän Kia var hos oss som vanligt och firade.
Hon hade med sej sin hund och sin fågel som hette Putte. Eller snarare "Pyutte". Och jag satt och skrattade i smyg åt hennes uttal på fågeln. Apkul! Mamma stod och filmade när jag delade tårtan och Kia bad mej le fint åt kameran och säga Omelett (varför jag nu skulle göra det åt kameran e fortfarande ett mysterium). Jag tittade och vräckte ur mej "HAAAJ" på den värsta skånskan en femåring kunde klämma ut. Också log jag fint.

Jag var en så prydlig liten flicketös redan då. Åhåja!